Det e något med tjejerna i sex and the city.. Ja kan se vissa avsnitt flera gånger o ändå gråter jag floder när jag ser de igen! Ja vet inte varför.! E det för att man känner igen sig i dom, fast man bara e 22år..? Dom känns som ens vänner! Allt dom delar har man ju delat med dom!  Man kan se sig själv i alla 4! Man e glad när man ser att dom e glad! Likadant när dom e ledsna! Man älskar alla lika mycket.. Men mitt bästa minne från SATC e när Big ska hämta Carrie i Paris! (som säkert många andra) men i de avsnittet finns det något som berör mig mest! O det e när man ser Mirandra Charlotte o Samantha sitter på ett fik, och man plötsligt ser Mirandra lyser upp och börjar skrika! Carrie har kommit hem... ohh ja lovar, får tårar i ögonen bara jag tänker på den scenen! De e iaf mitt favvo avsnitt!